Oh nej! Jag och mina två barn, möttes på en ”typ – smörgåsrestaurang” igår kväll. När de kom hem senare på kvällen, tillsammans med deras mamma, så visar det sig att vår son börjat må illa på tåget…och spydde. Av allt elände som jag kan minnas att jag råkat ut för i mitt ”korta” liv, så är illamående ett av de saker jag hatar mest att råka ut för. Natten var jobbig för honom. Yrkesskadad som jag är, börjar genast tankarna flyga runt. Vätskelista…tänk om det är campylobakter eller salmonella, eller yersinia, eller shigella? Tänk om han måste få antibiotika för att…överleva? Tänk om han får EHEC, och njurhaveri och måste läggas in på iva och få dialys? Asch, jag slog bort tankarna ganska snabbt. Jag såg däremot till att resten av familjen inte använder den toa som min son använder. Jag tvättade rent de andra toaletterna och tog ytdesinfektion på alla tagställen som han varit på. Jo, han mår bättre nu! Skönt! Fast nu känner jag ett litet sug i magen. Förhoppningsvis är det bara inbillning. Jag har inte lust att bli sjuk. Försöker tänka på annat nu.
Jag får ögonen på Vårdförbundets tidning Vårdfokus, nummer 4, 2016. Börjar bläddra och fastnar på ”forskningsetik – Experiment under andra världskriget”, och artikeln om Macchiarinis operationer. Tänk att man sänkte ner människor i isvatten under lång tid, och därigenom kom fram till slutsatsen att man dör när kroppstemperaturen går under 28 grader C!! Eller att man utförde experiment i Sverige på utvecklingsstörda, för att ta reda på hur skadligt socker är för tänderna. Ögonbrynshöjare, att resultatet ledde till stark kritik, för att forskarna ansågs vara köpta av sockerindustrin!!!???!!! Det är bra att vi nu har ett antal etiska regelverk som vi ”lever under”. Jag har inte så detaljerade minnen från den första patienten som dr M opererade. Jag minns bara att när jag och teamet tagit emot patienten och fick tillfälle att helt snabbt, bedside, fråga om vissa saker var naturliga förlopp efter en sån här operation, så sa han att det var det. Jag funderar ibland på om all uppståndelse och alla eländiga turer i det här, har stängt eller öppnat ”framtida” behandlingsformer? Vilken nanoteknologi har vi inte fått se utvecklas på grund av de fel som begicks? Hur många människor har överlevt eller dött, för att utvecklingen inte gått framåt/avstannat/tagit en annan väg? Jag är glad att etikens alla regelverk har fått en framskjuten placering idag. Den saken är i alla fall säker, att de behövs! Och dom behöver vara levande i våra sinnen!!
En av orsakerna till att jag väntade så många år med att gå IVAvubben, var den dåliga arbetsmiljön som IVA Huddinge hade på den tiden. När jag sedan var arbetstagarrepresentant i sjukhusets bolagsstyrelse, och det skulle fattas beslut i huruvida vi skulle bygga ny intensivvårdavdelning på Huddinge, ja då var det dags för mig att utbilda mig. Vad jag minns, så var det inte svårt för styrelsen att fatta det viktiga beslutet. Alla såg och förstod att det behövdes nytt. Jag minns hur oerhört kompetenta och skickliga styrelseledamöterna var. Det var så givande att få delta i dialogen, och alla var mycket pålästa, varje gång!
Jag har ett stort hjärta till Karolinska! Och jag är imponerad och glad över vår nuvarande VD. Organisationsförändringarna och patienten i centrum, är saker som kommer leda till ”bättre”! Än en gång: Jag tycker om dig! Du gör ett bra jobb! Vi är på en bra arbetsplats!”
icunursethoughts 